 Parfymens historia
Många människor använder sig idag av parfym, men hur ser parfymens historia ut? Om man börjar med själva ordet ”parfym” kommer det från per fumum, vilket är latin och betyder ”genom rök”. Parfymens historia började i det antika Egypten, samt i Mesopatamien. Därefter förfinade perserna och romarna parfymen ytterligare. Även i Östasien var det vanligt med parfym under den tiden.
Den allra första kemisten var en man som hette Tapputi. Tapputi var parfymör, vilket finns beskrivet i dokument från 2000 år f Kr och han kom från Mesopotamien. De allra äldsta parfymerna har grävts fram på Cypern i Pyrgos och har mer än 4000 år på nacken. Man fann parfymerna i återstoden av ett forntida parfymeri, där man också hittade mängder av parfymflaskor, destillationsapparater, skålar som användes för tillblandning, samt trattar att hälla upp parfymen med.
På den tiden använde man sig av kryddor och örter för att göra parfym, exempelvis koriander, mandel, myrten, kåda och bergamott, men även blommor för att parfymera sig. Dofter som fortfarande används idag, hade man även på forntiden som parfym, till exempel ambra, mysk och sibet. Man vet också att man använde sig av kallpressning för att få fram dofter ur råvaror i Egypten.
Redan under antiken hade man stor kunskap kring dofter, som att olika dofter kunde påverka humöret. Vissa av dofterna användes även rent praktiskt, som för att skrämma bort mal med cederolja och att använda myrra när man balsamerade någon. Den som kom på hur man skulle destillera blommornas oljor var Avicenna, en persisk kemist och läkare. Det är den metoden som man använder sig av ännu idag. Det första experimentet som han gjorde var på rosor. Före detta bestod istället flytande parfym av krossade örter eller kronblad, samt olja, som gjorde att blandningen blev hemskt stark. Avicennas rosenvatten blev istället mer raffinerat och gjorde genast succé.
|
